Vaknade just efter att ha sovit några timmar på förmiddagen. Jag är lika trött som innan, seg och tung i hela kroppen.
 Jag vet att det är priset jag får betala efter en intensiv helg!
Jag har ju haft underbart roligt med barn, barnbarn och vänner, men nu tog jag slut...
Jag är tacksam för att det aldrig förekommer alkohol av något slag alls, fast det är ändå lite som att vara bakis!

Detta är vad som kallas hjärntrötthet det vet alla som haft en stroke eller hjärnskada av något slag. Jag/Man tar slut...

Vad är jobbigast?

Jag var tvungen att säga nej till min dotter och hennes familj som ville bli hämtade i Göteborg där de stod med sjukt barn. Jag orkar inte! 
Jag fick tacka nej till son som ville bjuda på kaffe. Jag orkar inte!

Har jag tur så fungerar jag igen som vanligt med vårt normala, lugna tempo i
morgon. 
Barnen vet och förstår oftast! De ser på mig när tröttheten slår in.

Ändå ger denna förbannade stroke-rest mig alltid dåligt samvete! 
Ingrid N
2/26/2012 05:29:08

KÄMPA KÄMPA!!!!!
KRAAAAAAM Ingrid

Reply
Annica Kvarnström
2/26/2012 05:36:01

Tack! :)

Ja det är ett evigt kämpande som du vet! Svårt för de utomstående att kunna förstå hur det är!
Jag är så tacksam över min man som alltid finns där, och oftast ser innan jag själv märker det, vart det barkar hän!
Hatar dock tröttheten, idag är hela jag bly! :(

Kramar

Reply
2/26/2012 13:20:27

Oj, förstår allt det där och det som blöder i mellangärdet när man säger nej, till sina barn
man vill så gärna finnas där vill vara som en vanlig mamma.
stor kram, du är inte ensam.

Reply
Annica
2/26/2012 13:26:47

Ja det är riktigt tungt! =0(
Men som sagt, det kommer fler dagar!
Tack för dina rader!

Kram

Son
2/26/2012 05:41:11

Det är väldigt viktigt att få lyft det till ytan.
Det borde vara självklart att vi i din direkta närhet vet och förstår,
även om vi inte alltid gör det. Jag tror på dig mamma, och hoppas du tar dig all tid och allt utrymme som krävs för att du skall få återhämta dig. Älskar dig.

Reply
Annica Kvarnström
2/26/2012 05:49:01

Tack Isak!
Du vet att jag kommer igen, det har varit mycket nu bara! :)
Som jag sa till dig innan, jag känner mig som ett litet barn, ett trött litet barn.
Ibland brister jag!

Älskar Dig!

Kramar

Reply
Ann-kristin Lydig
2/26/2012 05:42:34

Ja det är ett evigt kämpande, just som du säger andra förstår inte hur det är detta liv, du ser ju så pigg ut!, trötthet syns tyvärr inte, skönt om din man förstår dej, det skas du vara rädd om, kämpa på. Kramar

Reply
Annica Kvarnström
2/26/2012 05:54:31

Tack. Ja det är ett evigt kämpande. Jag har en livsglädje som tar mig dit jag vill, oftast...
Men ibland orkar jag bara inte...
Har som sagt en underbar man som verkligen förstår. Han läser och tar reda på vad som händer mig.
Vi träffades efter stroken, så han vet vad han fick ;)

Kramar

Reply
Boel
2/26/2012 22:53:37

usch ja, jag vet precis och det dåliga samvetet kickar in med jämna mellanrum här med. Jag tror att om vi är lite egoistisk med vår hjärntrötthet och säger nej när det inte går att kämpa mot den längre så har vi alla ut mer av samvaron med varandra. Vila är att ta ansvar för si själv och för andra. Ta ansvar ofta./Stor kram

Reply
Annica Kvarnström
2/27/2012 00:46:03

Ja.. Jag säger ifrån det är ingen idé att förstöra ännu mer, men ibland mottas det fel! :(

Det blir ju alltid bra igen, men det är trist att gå och känna att jag gjort någon ledsen!
Jag kommer att fortsätta med att säga ifrån, det är det enda raka!

Kraaaam

Reply
Anneli
2/27/2012 03:07:46

Känner igen mig. Visst är det surt att inse att hjärnan inte pallar. Det är så det är och det blir man tvungen att acceptera. Det enda man kan göra är att hitta rätt strategi för sig själv. att ta Micro pauser innan man tarr slut och försöka att vara medkännande och kärleksfull mot sig själv. . För mig har meditation och mindfulness träning varit räddningen. Hjälper lite att känna att man inte är ensam och trösterikt att veta att det blir bättre. Varm Styrke kram!

Reply
Annica
2/27/2012 04:39:57

Jag försöker hitta, men ibland går jag på av ren glädje, det blir ju trefaldigt värre... Jag lär mig nog med tiden eller inte...
Jag glömmer mellan varven hur jobbigt det blir.
Meditation är guld! :)


Kramar om

Reply
Britt-louise
2/27/2012 06:16:07

hej, visst är det konstigt att vi har den här dåliga samvetet för att man blir trött. känner precis som du beskriver , man vill säga att ja jag kommer och hämtar sjuka barnbarn och naturligtvis kommer jag och fikar. det är svårt att lära sig när man ska sätta stopp för att inte tröttheten ska totalt förlama en. den kommer så plötsligt och oftast utan förvarning. min man ser också när jag blir för trött. han ser det långt för mitt huvud börjar gå på tomgång., saknar mitt pigga huvud. och har så enormt dåligt samvete för att jag inte orkar vara så social som jag skulle vilja.

Reply
annica
2/27/2012 07:03:39

Åh , du beskriver så precis, det är jobbigt att behöva tacka nej. Får jag då svar som låter surt får jag panik, avskyr dåligt samvete. Ändå vet jag att jag finna där jämt för alla nära. Oftast ser barnen på mig när det är dags, de brukar säga; nä mamma nu är du trött, gå och vila eller nu går vi hem...
Det är så stort att mannen vet och förstår, annars vet jag inte vad jag hade gjort, gått under? ;)
Det är ju liknande här, när tröttheten slår till syns det i ögonen samt att jag säger och gör tokiga saker hela tiden, lite som i början ,typ!


Livet är en överraskning , varje dag. Bara att försöka göra det bästa av det och flyta med!

Jag skall bannemig kämpa med samvetet, för det är ju alltid rent! Ibland är jag konstig :)

Reply
Britt-louise
2/27/2012 23:39:54

känner igen det att bli orolig om någon låter sur när jag säger att jag inte kan. överhuvudtaget känns tillvaron mer orolig nu efter stroken för jag minns så dåligt vad jag har hört så jag är aldrig tillräckligt säker på någonting.
när jag blir trött så tappar jag också det mesta av det som kommit tillbaka. spec talet.
jag läste dina dikter, tyckte så mycket om dom. de var jättefina.

Reply
Annica Kvarnström
2/27/2012 23:55:57

Tack! Att skriva och fotografera betyder mycket för mig, mitt sätt att minnas både tillfällen och känslor!
Jag kommer inte heller ihåg vad som sades, oftast, måste skriva ner. Telefonen är guld, den använder jag hela tiden, med påminnelser, eller bara för att minnas...

Oron känner jag också igen, jag tror ofta att jag inte kan eller klarar. Oroar mig i onödan för småsaker.
Jag måste motbevisa och trotsa hjärnan flera ggr. om dagen!

Konstigt, men det känns skönt att så många förstår! Man måste nog uppleva för att verkligen fatta! :)


Reply
britt-louise
2/27/2012 23:43:43

konstigt med datum och tid.ser att jag skrev igår men det var idag och
idag är det den 28 och klockan är 8.41.
men det ser bra ut att jag har varit så kvällspigg. var länge sen.
det här blev verkligen rörigt.

Reply
Annica Kvarnström
2/27/2012 23:58:02

Ha ha ja jag fattar inte hur denna sidan fungerar tror jag, kan inte ändra tiden på den!
Jag får mail när någon skriver , så jag hänger med i alla fall.
Jag kommer snart att ändra adress och blogg, den kommer att bli lättare! :)

Reply



Leave a Reply.