Usch vilken trist dag. Ute är det regnigt och här inne är det grått..
Jag har fått känna på riktig avund och missundsamhet, det har varit tufft! Jag är dum nog att försvara mig, skulle bara låtit det vara.


Med min hjärnskada blir det extra tufft, jag lade mig att vila och sov som medvetslös i över tre timmar...  Jag sa konstiga ord och blev så förvirrad.

Avskyr den delen av skadan.

Tackar gudarna för min fine man som bara finns där hela tiden!
Tog fram regnkläder och gick ut en go promenad så jag fick rensa skallen. Ludde hade jätteroligt och rullade sig i geggan, han som var nybadad , hehe
Nu mår jag bättre, har bröd i ugnen och inväntar varma ostmackor ...
 
Idag är en sån där dag, en sån dag jag vill sova bort. Har inte kommit ikapp mig sedan helgen, segt denna gången. 
Vi har i allafall shoppat lite idag. En fin present till Martina som fyller år på Söndag, vi skall åka te na  på kalas på Lördag!

Vi köpte Michael Jackson "The experience" till Kinektspelet, har inte orkat testa än, men det ligger ju bra här! :)

Hittade lite kläder på Emmaus, älskar att fynda!

Ja, så sov jag i flera timmar... Trist att vara så förb. trött!
**********************************************************
Nu på kvällen när jag gick ut en sväng med Ludde, fick jag ändå en lyckokänsla  som kan ta mig långt!  Det var när ett tåg passerade oss på promenaden. Plötsligt fick jag ett starkt minnesfragment från min senaste långa tågresa.

Jag satt på tåget, hade en resväska med kläder, en dator i min ryggsäck, samt min kamera. Ägde några hundralappar, lämnade det gamla livet bakom mig, lämnade alla mina ägodelar, ville bara hem! 150 mil!
Hem? 
Hade ingenstans att ta vägen, men vet ni? Det gjorde ingenting, ingenting alls, för livet kunde bara bli bättre.
Jag log, tårarna rann utmed kinderna, men det var tårar av lättnad. En lyckokänsla spred sig i mitt bröst och bara svällde ju närmare hem jag kom...
Picture
Mitt livs resa...
Visst har det varit en lång resa att komma dit jag är idag, men det har varit värt varenda sekund!

Från att stå utan något, till att ha ett fint hem, bästa mannen man kan ha, en underbar relation till alla barn med barnbarn, finaste hunden, ja rubbet...

Livet kan vara tufft, men det kan också vända med en tvärnit!
Det är jag levande exempel på  :)
 
Vaknade just efter att ha sovit några timmar på förmiddagen. Jag är lika trött som innan, seg och tung i hela kroppen.
 Jag vet att det är priset jag får betala efter en intensiv helg!
Jag har ju haft underbart roligt med barn, barnbarn och vänner, men nu tog jag slut...
Jag är tacksam för att det aldrig förekommer alkohol av något slag alls, fast det är ändå lite som att vara bakis!

Detta är vad som kallas hjärntrötthet det vet alla som haft en stroke eller hjärnskada av något slag. Jag/Man tar slut...

Vad är jobbigast?

Jag var tvungen att säga nej till min dotter och hennes familj som ville bli hämtade i Göteborg där de stod med sjukt barn. Jag orkar inte! 
Jag fick tacka nej till son som ville bjuda på kaffe. Jag orkar inte!

Har jag tur så fungerar jag igen som vanligt med vårt normala, lugna tempo i
morgon. 
Barnen vet och förstår oftast! De ser på mig när tröttheten slår in.

Ändå ger denna förbannade stroke-rest mig alltid dåligt samvete!