Just hemkommen från badhuset. Simmade 22 längder, sedan tog det stopp. Det värkte i smalbenen . Konstigt, ibland orkar jag "hur långt som helst".
Avslutade med ett lång skönt varmt bubbelbad! Där är det mysigt att släppa alla tankar och bara njuta!
Avslutade med ett lång skönt varmt bubbelbad! Där är det mysigt att släppa alla tankar och bara njuta!
Sommar 2010
När jag gick in i duschen kom jag att tänka på hur jobbigt det var att visa mig naken i tonåren. Jag var lite senare utvecklad än mina vänner, avskydde att visa min platta överkropp. Mager som en skrika var jag, men tyckte alltid att magen var för stor. Haha då skulle jag ha vetat...
Jag minns att jag älskade att dra handduken runt mig och sitta i bastun och titta på människor. Jag har alltid älskat kroppar av alla de slag.
Tittade med avund på tjejen med de "perfekta" formerna som alltid gick med näsan lite högre än oss andra! Hon rörde sig på ett självklart vis och drog alltid handen genom sitt (så klart) långa vackra hår!
Jag såg riktigt gamla kroppar, med massor av vackra rynkor, lite insjunken bröstkorg och tomma bröst! De hade också en självklarhet i sina rörelser, trygga och verkade strunta i hur de såg ut!
Kvinnorna över 25 - 40 hade det ofta jobbigt, då de försökte dölja sina magar och jag såg hur de liksom jag spanade in henne, hon den "Perfekta".
Så var det då kvinnor 45- 60 typ. Lite gropar i låren, lite putmage, bröst som hängde lite längre ner, men fortfarande fylliga. De kropparna älskade jag, det var för mig en trygghet, kvinnor som fött barn och givit kroppen vad den tål. De utstrålade också självsäkerhet på något vis, överviktiga eller smala...
Idag stod jag i duschen, ryckte till då jag såg en spegel precis mitt emot mig på andra sidan rummet. Tja, lite skavanker har jag ju, magen är ju på väg ner så den stör inte, brösten är okej efter 4 barn och min ålder.
Idag är jag henne, hon som hade kroppen jag då älskade. Jag konstaterar snabbt:
Jag är klart nöjd med hur jag blev!
Jag minns att jag älskade att dra handduken runt mig och sitta i bastun och titta på människor. Jag har alltid älskat kroppar av alla de slag.
Tittade med avund på tjejen med de "perfekta" formerna som alltid gick med näsan lite högre än oss andra! Hon rörde sig på ett självklart vis och drog alltid handen genom sitt (så klart) långa vackra hår!
Jag såg riktigt gamla kroppar, med massor av vackra rynkor, lite insjunken bröstkorg och tomma bröst! De hade också en självklarhet i sina rörelser, trygga och verkade strunta i hur de såg ut!
Kvinnorna över 25 - 40 hade det ofta jobbigt, då de försökte dölja sina magar och jag såg hur de liksom jag spanade in henne, hon den "Perfekta".
Så var det då kvinnor 45- 60 typ. Lite gropar i låren, lite putmage, bröst som hängde lite längre ner, men fortfarande fylliga. De kropparna älskade jag, det var för mig en trygghet, kvinnor som fött barn och givit kroppen vad den tål. De utstrålade också självsäkerhet på något vis, överviktiga eller smala...
Idag stod jag i duschen, ryckte till då jag såg en spegel precis mitt emot mig på andra sidan rummet. Tja, lite skavanker har jag ju, magen är ju på väg ner så den stör inte, brösten är okej efter 4 barn och min ålder.
Idag är jag henne, hon som hade kroppen jag då älskade. Jag konstaterar snabbt:
Jag är klart nöjd med hur jag blev!
RSS Feed